Tankar Om Livet

Jag sitter här och funderar. Vad gör jag med mitt nya år?Året som ligger här framför mig som ett blankt blad, ett år som jag ska börja fylla med innehåll. Och hur det än ser ut runt omkring mig så är det i mångt och mycket jag själv som bestämmer vad det kommer att fyllas med.

Det här är ett år för andra människor, ett år när vi ska lägga oss själva åt sidan och börja tänka mer på andra än oss själva. Vi ska sluta vara så bekväma och självcentrerade kring ”mitt och mina” behov. Vi sjunker så lätt ner i tv-soffan, lyssnar en stund på allt hemskt som händer runt om i världen och i vårt eget land. Vi suckar och ojar oss lite och sen byter vi kanal till Idol, och allt känns lugnt igen.

Jag har under hösten som ligger bakom haft förmånen att få lära känna människor som lever på livets skuggsida, i samhällets utkant. Och det är ingen bekväm plats att leva på! Där räknas man inte som någon produktiv samhällsmedborgare utan bara som en belastning.  Man är uträknad, inte värd att lyssnas på längre, man ska bara tacksamt ta emot dem allmosor man får från olika håll, (om man har tur), och sen bara hålla tyst och inte störa. Du har inte längre rätt till någon åsikt och skulle du våga knysta om att du är orättvist behandlad och att du inte får det du har rätt till, då blir du omedelbart tillplattad. För du är ingen, du har i princip inga rättigheter längre.

Många av dem här fina människorna lider av olika psykiska sjukdomar, en del bor i en egen lägenhet i ett ”boende”, andra ska klara sig helt själva. Samhällets stöd räcker inte till på långa vägar, man blir ensam och isolerad, ska med hjälp av en ”god man” försöka att klara sin ekonomi. Man fylls av sorg när man får höra att ”den mat jag får här hos er varje fredag, räcker precis en vecka så jag slipper vara hungrig”. Samtidigt som man fylls av glädje över att man i alla fall kan hjälpa den här fina mannen med att få mat så han klarar sig, få ge honom en kram och prata med honom en stund. För trots psykisk sjukdom, alkoholism, drogmissbruk eller ”bara” fattigdom är det nog ändå ensamheten som är allra värst! Att inte betyda något för någon, inte ha någon att prata med, någon som ser dig, kramar dig och visar dig kärlek; det är förödande för varje människa!

Jag önskar att jag kunde förmedla den glädje och lycka som lyser igenom kantigheten hos en illa medfaren vän som får ett fast handslag eller en kram. Och som efter ett tag, när du visat dig förtroende värd, kommer emot dig med fasta steg och själv tar intiativet till ett handslag eller en kram. Då blir ditt hjärta till en blöt liten fläck av kärlek och lycka.

För den tacksamhet man själv känner när man så sakta får lära känna en människa som gått igenom så mycket svårigheter, den är stor. Det är verkligen en förmån att få bli vän med några av alla dessa trasiga människor vi har runt omkring oss. Varje vän har sin egen livshistoria att berätta om, och när jag börjar berätta om mitt liv och vi kommer in i ett givande och tagande, då formas verklig vänskap.

Vet du, det är väldigt lätt idag att hamna i samhällets utkant, det är inte som många tror, bara alkoholister och missbrukare av olika slag som håller till där. Nej tror du det, då är det dags att tänka om! Det räcker med att du blir arbetslös, förlorar inkomst och då blir efter med dina räkningar. Plötsligt kan du inte betala hyran, får betalningsanmärkning och en dag utan att du fattar hur det gick till så står du utan bostad. För har du anmärkning får du ingen ny lägenhet och illusionen att socialtjänsten kommer att hjälpa dig, den tas du raskt ur. Du förlorar fotfästet, fylls av skam och mindervärde och har du inte ett starkt kontaktnät runt omkring dig så är du snart en av de; de hemlösa, dem som sitter på en parkbänk med livet söndertrasat.

Så var inte så snabb med att döma, livet kan förändras så plötsligt. Var tacksam för det du har och för de människor du har runt omkring dig. Börja fundera mer på vad som verkligen är viktigt i livet och du kommer att börja förändras.

Ge det här året till människor omkring dig; ge din tid, ditt engagemang, ditt hjärta. Då kan jag lova att när 2012 är slut, kommer du att stå med förvåning och tacksamhet över allt som året gett dig. För när du ger av ditt hjärta så förändras du, ditt hjärta växer och fler och fler får plats där. Du blir rik, kanske inte på utsidan, men definitivt på insidan!!

(bilder från www.fotoakuten.se)

Vad är det som avgör var vi hamnar i livet, och vad är det som bestämmer vad som är ett värdefullt liv? Vi tittar gärna på hur produktiv och framgångsrik en människa är, men är det egentligen det som är det viktiga?

I Guds ögon är vi alla lika värdefulla! Har du egentligen tänkt igenom det ordentligt? Förstått vad det innebär? Den lullande mannen du möter på gatan som du så hastigt vänder bort huvudet ifrån, är precis lika älskad som du! Faktiskt! Jovisst, vi vet det och säger det ofta så heligt och fromt. Men menar vi det ifrån hjärtat? Har han inte liiite sig själv att skylla. ”Mitt liv har minsann inte heller alltid varit så lätt, men inte har jag tagit till spriten i alla fall”! Vi människor har så lätt att döma andra, ha förklaringar åt andra människors livsöden, som vi egentligen inte vet något som helst om.

Härom kvällen satt jag med en gråtande man som tyckte att hans liv var helt värdelöst och fullständigt förspillt. Från att ha varit företagsledare går han nu på sjukbidrag och är alkoholist. Han har förlorat allt, sina barn och barnbarn, sitt arbete, sina pengar och ett värdigt liv. Han kunde inte se någon som helst mening med att leva vidare. När jag sa att han är värdefull i alla fall, skakade han på huvudet. Och när jag sen sade att han faktiskt är lika viktig och värdefull för Gud som jag är, tittade han på mig som om jag vore tokig. -Nej, nej, nej, du är mycket viktigare, sade han bestämt.

Hur övertygar man någon som så fullständigt förlorat fotfästet och hoppet, om att han är älskad och att det finns en framtid. Särskilt när de flesta av oss knappt tror på det själva. Jag menar, hur många av oss tror EGENTLIGEN att den här mannen kommer att förändras. Och om vi gör det,  hur många av oss är villiga att göra jobbet för att se till att det blir så. Det är så härligt att höra om när Gud förvandlar och upprättar en människa som varit på livets botten, och vi vill gärna höra många sådana berättelser, bara det inte betyder att just jag behöver engagera mig.

Att hjälpa människor som är längst ner i mörkret och hopplösheten kräver mycket arbete och engagemang. Det kräver hela dig, det är obekvämt och känns inte speciellt heligt. Du måste krama om smutsiga illaluktande människor,  hålla på med grovgöra, och släppa hela din så ordentligt planerade almanacka. Men det finns heller inget som ger mer tillfredställelse och lycka! Tänk att få se ett leende i en ensam och trasig människas ögon, att få ge en kram till någon som inte fått det på lång, lång tid,  att få ge Guds kärlek och omsorg förbehållslöst till en människa som lever i total hopplöshet. Det uppfyller dig med en kärlek så stor att det bara är Gud som kan lägga ner den.Och ju mer kärlek du ger ut, ju mer fyller han på!Du får så mycket kärlek tillbaka och ditt hjärta bara växer och växer.

Det vilar ett starkt välbehag från Gud över ditt liv när du ger av dig själv till den som i världens ögon ingenting är! För i Guds ögon betyder det allt!

Rannsaka ditt hjärta, börja lyssna in Guds hjärteslag för alla dessa hans trasiga ögonstenar. För tänk om han faktiskt menar att du ska göra något! Det är inte så krångligt som du tror, du behöver inte vänta på eldskrift från himlen eller någon stor uppenbarelse. Bara se dig omkring!

Visst kan du offra sovmorgonen på lördagar för att möta hemlösa vänner på Vaksala torg, eller ersätta fredagsmyskvällarna med soppkök i Gottsunda och få många nya, annorlunda vänner. Eller varför inte använda din lördagkväll till att möta ungdomar och andra vilsna på stan, bjuda på en kopp kaffe och ett varmt leende, istället för att hänga i tv-soffan.

Jag vet, det tar emot… Men vem har sagt att det skulle vara enkelt?!

Och jag kan lova dig! Du kommer aldrig att ångra dig!

Idag skulle det ha varit en mycket speciell dag, dagen då jag, Heléne, pappa och mamma och vi andra i släkten skulle firat din 40-årsdag! Det skulle ha varit massor av glädje och skratt, antagligen skulle din svåger Jan lagat sin goda mat, och du hade fått mängder av presenter och kramar! Men livet blir inte alltid som vi tänkt, ibland tar det helt andra vägar …

Jag minns när pappa och mamma berättade att jag och Heléne skulle få ett syskon. Jag var 9 år och Heléne var 6 år. Det pirrade i min mage av förväntan! En egen bebis i familjen, som vi kunde pyssla om och dra omkring i barnvagnen. Åh vad vi längtade och väntade! Och till slut kom du och jag fick en lillasyster till! Jag var så glad!

Men stämningen var konstig, det var nåt som inte var som det skulle, nåt var fel.Heléne och jag fick följa med pappa in till BB för att hälsa på mamma, men dig fick vi inte träffa. Istället berättade pappa och mamma att du inte alls mådde bra utan var väldigt, väldigt sjuk. Vi förstod inte allt, men att det var nåt allvarligt förstod vi, och vi såg ju hur oroliga och ledsna pappa och mamma var.

Sen frågade de om vi hade något förslag på vad du skulle heta, och DET hade vi! Vi ville att du skulle heta Agneta! Vi hade haft en jättehärlig tjej som bott hos oss ett tag medan hon var evangelist i den församling där pappa var pastor. Hon var så söt, så snäll och helt underbar, självklart skulle du heta Agneta för sån skulle du också bli. Så Agneta blev ditt namn och vi var stolta och glada att vi fått välja!

Åh vad jag bad och hoppades att du skulle bli frisk och få komma hem till oss!Men så blev det inte, jag fick aldrig lära känna dig för du blev bara en vecka gammal.

Det blev inte som jag hade längtat efter, jag fick aldrig pussa dig, mata dig eller stolt gå runt med dig i barnvagnen och visa upp dig för mina kompisar.

Jag minns din lilla, lilla kista i kapellet, hur fin du var när du låg där och vi sade -Hej då Agneta, till dig. Jag är så glad att Heléne och jag fick vara med och säga hejdå, att vi fick se dig och därför kunde förstå att du faktiskt funnits hos oss. Det är nog inte annars så lätt att förstå när man bara är ett barn.

Jag minns också den fina dödsannons som pappa och mamma gjorde iordning, och den fina dikt som mamma skrev åt dig. Den finns för alltid i mitt hjärta och jag skulle kunna rabbla upp den dag som natt: ”Liten och sjuk du var, fick hos oss ej stanna kvar. Nu bland änglars skara, får du lycklig vara.” Det var en sån tröst för mig då, och är en tröst för mig nu!

I fyrtio år har du varit uppe hos Jesus, omgiven av glädje och frid. Du har inte behövt gå igenom några svårigheter eller problem, du har bara upplevt kärlek, frihet och glädje i Jesu närhet! Och en dag kommer vi att träffas och då ska vi prata och prata (och fnissa), hur länge som helst för tiden tar ju aldrig slut. Då är vi samlade, du och jag och Heléne, vi systrar. Vi kommer att skratta och jubla, och framför allt stå inför tronen och prisa Jesus, som är Kungars Kung och Herrars Herre!

Så älskade lillasyster, fast du inte är här och jag inte kan krama om dig som jag velat, så vill jag säga: Grattis på 40-årsdagen. Du finns för alltid i mitt hjärta!
Måånga hjärtekramar från din storasyster!

Bilder från: fotoakuten.se

Nu för tiden kan vi prata med så många på en gång,så enkelt och snabbt genom facebook, bloggar, twitter och sms.Utan att tänka oss för lämnar vi ut oss själva till en stor publik, mycket större än vi nog förstår.

Det är så lätt att i stundens hetta, förtvivlan eller ensamhet skriva lite för mycket, att lämna ut bitar av sig själv till alldeles för många människor. Och när det väl är gjort är det för sent,man kan inte göra det ogjort, även om man kanske plockar bort sitt inlägg i cyberrymden.

www.fotoakuten.se

Var rädd om Ditt hjärta, det är det viktigaste du har! Låt inte vem som helst komma in och rota runt där, vakta ditt hjärta!  Tänk på till vem du delar med dig av ditt innersta, det som är ditt allra sannaste du!

Ditt hjärta är dyrbart!

”Mer än allt annat – vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv.” Ords.4.23

Tänk på det ordet ett tag! Kärlek är det vackraste som finns! Den är som ett kalejdoskop, när den används reflekteras den, tar nya former och mönster. Glittrar i oändligt många färger, blir vackrare och vackrare.

Kärlek är alldeles gratis, tar aldrig slut och kärleken blir större ju mer vi slösar med den! Utan kärlek mår vi inte bra, vi stelnar, blir bittra och arga människor. Kärlek är nödvändigt för att vi ska kunna leva! Med fasa har vi sett filmer från barnhem där barn sitter och monotont vaggar timme efter timme. Ingen har brytt sig, ingen har älskat barnet och utan kärlek orkar man inte!

(www.fotoakuten.se)

Kärlek finns i många olika former: kärlek mellan Gud och människa, kärlek mellan man och hustru, kärlek mellan barn och föräldrar,  kärlek mellan släkt och vänner och kärlek till vår medmänniska. Kärlek finns och ska finnas överallt.

Men varför har vi ibland så svårt att visa kärlek? Kärleken är en gåva alla vi människor fått, den är gratis och vi får använda den hur mycket vi vill. Kärlek kan förvandla en människa, den kan tina upp det som är fruset, mjuka upp det som stelnat. Kärlek är en oerhörd kraft!

Kärlek behöver inte alltid stora uttryck. Kärlek är dörren du öppnar för tanten med rullator, vagnen du hjälper mamman att lyfta ner från bussen, leendet du ger den stressade kassörskan på Ica.   Kärlek är det enda som blir större när du slösar med det!

”Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.”